Det är känt sedan tidigare att sjuksköterskor och socionomer, i Sverige och internationellt, har en benägenhet att byta arbetsplats ofta och vilja lämna sina yrken. Detta tycks till stor del bero psykosocial arbetsbelastning. Trots viktiga forskningsinsatser vad gäller att följa och utvärdera uppsägningar bland socionomer och sjuksköterskor, saknas mer precis kunskap om vilka faktorer det är som driver fram viljan att lämna en arbetsplats eller ett yrke, liksom hur olika kategorier av anställda ställer sig till sorti som strategi.
Den offentliga sektorn har varit viktig för kvinnor av två skäl: som förmedlare av den service kvinnor behöver för att kunna delta på arbetsmarknaden, men också som arbetsgivare för en stor del av den kvinnliga arbetskraften. Mot bakgrund av detta framstår det som centralt att utforska varför sorti kommit att bli ett allt mer närvarande alternativ för anställda i kvinnodominerade yrken, liksom hur detta kan förstås mot bakgrund av de speciella former för industrial relations som finns på dagens arbetsmarknad.
Syftet med denna studie är att öka kunskapen kring sambanden mellan förtida utträde ur ett yrke eller en arbetsplats och sociala maktrelationer grundade i kategorier som kön, etnicitet och klass. Projektet syftar också till att undersöka relationen mellan nya styrmodeller inom välfärdssektorn och utträde.
För att fånga såväl individuella som kollektiva och organisatoriska erfarenheter av utträde, här benämnt sorti i enlighet med Albert O. Hirschmans modell, använder sig denna studie av en mixed metods-approach som förenar en omfattande enkätstudie med etnografiska studier av fem arbetsplatser och djup- och fokusgruppintervjuer. Metodmixen syftar till att bättre kunna fånga komplexiteten i sortimekanismer på både bredden (i form av generaliserbar data) och djupet (i form av kvalitativ data).