Hej Ulrika Dahl, professor i genusvetenskap vid Uppsala universitet. Du ska vara gästprofessor hos oss på Genusvetenskapliga institutionen i Lund till hösten, vill du berätta vad du ska göra hos oss?
Hej! Ja, jag är mycket glad över inbjudan att vara hos er i höst! Jag tycker det är både roligt, viktigt och fruktbart att vi som forskare vistas i olika miljöer. Att utbyta erfarenheter och lära av varandra är ju grunden för allt vetenskapligt arbete. Jag kommer att vara i Lund på 25% vilket betyder några dagar varannan vecka och då kommer jag förstås delta aktivt i kollegiet och vara med på seminarier, handledarkollegier och möten. Jag kommer också att jobba med mina kollegor Cristian Norocel och Diana Mulinari inom vår gemensamma VR-forskningsmiljö kring antifeminism och dels inom den nystartade nationella forskarskolan FUDEM där både Lund och Uppsala ingår. Sen kommer jag att presentera min egen forskning på seminariet och jobba med doktorander och handledare i frågor som rör forskarutbildning i genusvetenskap. Jag hoppas också träffa aktivister och studenter på alla nivåer- min dörr kommer att vara öppen för den som vill titta förbi när jag är på plats. Det finns ytterligare evenemang och skrivprojekt kopplade till forskning och aktivism, queer- och transforskning och feministisk teoriutveckling under planering tillsammans med kollegorna i Lund, mer om dessa kommer senare!
Vilka forskningsfrågor arbetar du med – och varför?
Åh, väldigt många olika faktiskt, eftersom jag är otroligt intresserad av så många aspekter av både genusvetenskap som fält och av vår samtid och de historier som lett oss hit! Jag började min bana i intersektionella och postkoloniala perspektiv på antropologi och feminism och förblir intresserad av att problematisera normer, vilket ofta för mig till kritiska vithetsstudier och queerstudier. Jag har sysslat med olika former av tvärvetenskapliga queerstudier i åtminstone 20 år och därigenom undersökt såväl olika former och uttryck för (queer) femininitet och alternativa former av fem(me)inistiska subjekt, som queerfeministiska rörelser och nu senast queera familjeformer. Det senaste decenniet har jag kommit att intressera mig mycket för känslopolitik, inte minst som såväl samtidens politiska landskap som alla sociala rörelser tenderar att organiseras som känslogemenskaper på olika sätt. Jag har också en stor passion för kreativt skrivande och för etnografiska metoder.
Mer konkret arbetar jag för närvarande i två forskningsprojekt; Scandinavian Border Crossings: Race and nation in queer assisted reproduction finansierat av FORTE där jag tillsammans med Rikke Andreassen undersöker assisterad reproduktion som biopolitiskt och skandinaviskt fenomen med fokus på hur föräldrar och könsceller reser över nationsgränser. Här studerar vi synen på donatorer och hur donerade könsceller matchas med och väljs av föräldrar och/eller medicinsk personal. Jag är intresserad av de biopolitiska aspekterna av reglerad assisterad befruktning och av vad dessa säger oss om släktskap och tillhörighet men också av hur dessa omförhandlas och hur queers gör motstånd mot statliga idéer om familj. Jag har intervjuat queera föräldrar inklusive soloföräldrar, de flesta erfarenhet av rasism och rasifiering, samt gjort fältarbete på fertilitetskliniker. Jag börjar nu att analysera och skriva och förhoppningsvis blir det så småningom en bok!
Det andra projektet, som jag hoppas kunna fokusera på i höst, handlar om vad jag kallar den konservativa vändningen i svensk feminism och genuspolitik och hur dessa hänger ihop med samtidens illiberala och nationalistiska strömningar. Jag följer dels svenska och nordiska feministiska diskussioner på nätet och i olika rum och är särskilt intresserad av hur queer och trans femininitet figurerar i relation till konservativa, rasistiska och fascistiska idéer. Jag försöker förstå en slags ’common sense’ retorik som ibland gör att den vita ciskvinnan framställs som både hotad och mest rimlig, satt i kontrast till andra figurer inklusive en föreställd trans och queer estetik och praktik som riskerar att fördärva och pervertera. Det finns många kopplingar till tidigare feministiska rörelsers idéer – projektet i stort är väl kanske att fortsätta kritiskt granska hegemonisk feminism.
Vad är det roligaste och bästa med ämnet genusvetenskap tycker du?
Jag tycker ju helt ärligt att jag har världens bästa jobb; att få vara en del av att producera och förmedla kunskap som kan bidra till en bättre värld. Utöver att det är politiskt och meningsfullt och oerhört stimulerande med den stora tvärvetenskapliga bredden och de många olika metoder och teorier som inbegrips så på ett vardagligt plan är det bästa helt klart studenterna, alltså privilegiet och förmånen att jobba tillsammans med och lära sig så mycket av studenter och doktorander.
Jag älskar också alla internationella kontakter; möjligheterna att samverka med kollegor över hela världen, att mötas på konferenser och kurser, skapa projekt ihop, jämföra erfarenheter och lära av varandra. Det är förstås mycket som är stressigt och osäkert med akademiska jobb, mycket som förblir problematiskt med institutioner, jag tänker nog att mitt jobb är att försöka göra vad jag kan för att förbättra och förvalta det ansvar det innebär att vara professor. Personligen är jag inte så intresserad av institutionsbyggandet eller utvecklingsberättelsen om ämnet i sig, jag tror att kritiska perspektiv på makt alltid får räkna med motstånd och att världen är i ständig förändring.
Vad är den största skillnaden mellan Lund och Uppsala, tror du?
Hm, det får jag nog svara på om ett halvår! Jag är genuint nyfiken på olika akademiska kulturer så kommer nog av gammal vana att göra lite deltagande observationer… Spontant tror jag de nog har mycket gemensamt - båda är gamla anrika universitet belägna i mindre städer som präglas av stark studentkultur och en ganska konservativ kunskapstradition. Båda har också stora och starka genusmiljöer (flera av våra doktorander har MA från er), i Lund beläget inom samhällsvetenskap, med stark koppling till sociologi och betoning på globala frågor medan vi i Uppsala finns på historisk-filosofiska fakulteten och nog drar mer åt kulturstudier och fokus på familj och reproduktion. Sen har vi många beröringspunkter och samarbeten också, exempelvis kring queer och anti-genus men även digitala metoder och rörelser och vi har båda stor internationell rekrytering av studenter och doktorander. Sen finns ju förstås geopolitiska skillnader; Lunds närhet till Danmark och Europa öppnar kanske för andra perspektiv och konnotationer (för att inte säga mer miljömässiga resor till andra städer) än Uppsalas vetenskapshistoriska arvegods, med Linnes kategorisering, anatomisk teater och rasbiologiska samlingar.
Vill du berätta lite om dig själv – vad gillar du att göra på fritiden?
Jag är rätt nördig enligt min livskamrat. Helt ärligt gör jag nog samma saker som på jobbet; läser, skriver och håller på med kultur och politik. Konkret innebär det att jag både går på och anordnar kulturevenemang, samtal och diskussioner, inklusive kring köksbordet (jag gillar att laga mat medan våra barn, dvs de unga queers som jag och min sambo försöker vara nån slags elders för, berättar om allt de håller på med) och jag är svag för dansgolv med en bra DJ.
Jag har i ett antal år jobbat med ett mer kreativt skrivprojekt, en slags litterär essä om begär, släktskap och åldrande i en femmekropp, oklart när det blir klart eftersom manuset som kroppen förändras ständigt och inte alltid prioriteras.
Jag älskar också att gå i skogen, så här års blir det också mycket simning och bad, och jag rider gärna när tillfälle ges. Sen har tonåringen hemma fått mig att utveckla en förkärlek till spelet just dance och på skämskontot står också att jag gillar att vråla 4 Nonblondes ”what’s going on” på en queerkaraoke då och då.
Detta var nog mer än ni ville ha! Vi ses i höst!
Mer om Ulrika hittar du på Uppsala universitets hemsida.