Vetenskapsrådet är Sveriges största statliga forskningsfinansiär, och ger stöd till forskning inom alla vetenskapsområden. I årets stora tilldelning av projektfinansiering för samhällsvetenskap och humaniora fick Rebecca Selberg tillsammans med Mia Hylén, som är intensivvårdssjuksköterska och forskare vid Medicinska fakulteten, forskningsmedel för att studera vilken typ av kunskap som synliggörs och anses betydelsefull i vården av kritiskt sjuka patienter. Projektet är transdisciplinärt, vilket innebär att det överbryggar olika ämnen och olika verksamheter – i det här fallet Lunds universitet och två intensivvårdsavdelningar inom Skånes universitetssjukhus. Det bygger dessutom på olika metoder, som intervjuer, observationer, experiment och workshops med sjuksköterskor, undersköterskor, läkare och chefer.
Tidigare forskning tyder på att det finns olika synsätt inom sjukvården kring hur nödvändig kunskap nås, och vilken slags kunskap som alls är behövlig, i såväl patientomhändertagande som i verksamhetsutveckling och styrning. Det som kan kvantifieras, alltså identifieras, analyseras och presenteras i form av siffror, är mer synligt och tycks uppfattas som viktigare eller sannare än fenomen och praktiker som inte låter sig kvantifieras. Samtidigt är vården av kritiskt sjuka patienter beroende av bedömningar som grundar sig på att vårdpersonalen tittar, känner och försöker förstå patienten, som oftast inte kan kommunicera själv. Det är alltså spänningen mellan kvantifierbarhet och kvalitativa tolkningar som projektet tar sig an.
- Under covid-19-pandemin såg jag att läkarna och sjuksköterskorna fokuserade mycket på de mätvärden som olika apparater på en intensivvårdsavdelning genererar runt patienten. Hårdraget kan man säga att undersköterskorna var mer fokuserade på hur patienten ”kändes”, alltså hur de såg ut eller hur huden kändes. Den kunskap som verkar objektiv, som man kan nå genom att räkna eller tillskriva numeriska värden, har högre status i sjukvården, vilket traditionellt inneburit att själva omsorgen om patienter och det som kallas den kliniska blicken kanske nedvärderas. Men spänningen mellan medicinen som positivistisk vetenskap och tolkningsbaserad konstform är betydelsefull för all vårdpersonal, också läkare måste träna sig på att ”känna av” hur en patient har det. Det är denna spänning mellan vetenskap och konstform som jag och min forskningspartner Mia Hylén vill studera, säger Rebecca Selberg.
Bland annat används professionsteori och feministisk omsorgsetik för att analysera hur olika kunskapsuppfattningar och kunskapsgrunder påverkar teamarbetet, kommunikationen och tankar om yrkesskicklighet bland intensivvårdspersonalen.
Projektet är en vidareutveckling av Rebecca Selbergs tidigare studier kring hanteringen av covid-19 inom intensivvårdsavdelningarna i Lund och Malmö.