Under institutionens 40-årsfirande gästades vi bland annat av några av de initiativtagare till dåvarande ”Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning” som startades 1978. Den 16e mars 1978 bjöd de in till diskussionsmöte i Lund för diskutera kvinnliga forskares positioner i en mansdominerad forskarmiljö, vilket kom att bli det stora startskottet för forumet. Under fikapausen på jubileumsdagen passade vi på att prata med Boel Berner, Anna Lena Lindberg, Karin Widerberg, Inger Lövkrona, Christina Carlsson Wetterberg och Bente Rosenbeck.

Har ni något favoritminne från institutionens tidigare år?

Karin: - Jag tänker på den första samlingen som vi hade, när vi trodde att det bara skulle komma några få och det kom 200 personer till stadsbiblioteket, helt otroligt.

Boel: - Ja, jag har samma minne. Vi hade inviterat alla. Poängen var att det inte bara skulle vara professorer eller doktorander, det skulle vara forskningstekniker, det skulle vara institutionssekreterare, det skulle vara alla som var intresserade av genusfrågor och positionen som kvinnlig forskare.

Det var öppet för alla?

Karin: - Ja, och det var ett dubbelt fokus, både kvinnoforskning och ett forum för kvinnliga forskare, för vi tänkte att om vi rekryterar kvinnor så får vi också sådana som inte håller på med kvinnoforskning men som då kan leda över till kvinnoforskning och ge ett bredare fält. Det var därför det kom så många.

Inger: - Vi bildade också grupper. Jag kommer ihåg att jag satt i en grupp där vi skulle ge remissvar på den nya jämställdhetslagstiftningen. Det mötet hade vi hemma hos mig.

Boel: - Vi länkade ju till staten och svarade till exempel på den remissen.

Så redan från början kunde ni vara remissinstans?

Inger: - Ja vi krävde att få vara det.

Boel:-  Vi utnämnde oss själva. Vi var inte utsedda för vi fanns ju inte.

Christina: - Och sen var det mycket kontakter med kvinnliga riksdagsledamöter. Mycket lobbying.

Boel: - Poängen var ju att universitetet var ointresserat eller ja, fientligt, men det råkade komma pengar uppifrån som kvinnor i byråkratin hade lobbat för och då sa vi att vi vill inte att universitetet ska ta det och lägga det på något ointressant. Vi vill ha de pengarna. Och det fick vi, så det skapades ett projekt. Det var början.